Menu

Montessoripedagogiken

Maria Montessori

maria-montessoriMaria Montessori föddes 1870 i Ankona, Italien. Hon gick på tekniskt gymnasium i Rom och läste sedan till läkare. Hon tog sin läkarexamen 1896. När hon arbetade som läkare studerade hon utvecklingsstörda barn och märkte att de lekte med brödsmulor på golven, bl.a. genom att sortera dem efter storlek. Det fick henne att utveckla de sinnestränande materialen som används på montessoriförskolor än idag.

Hennes stora intresse för människor gjorde att hon började studera socialantropologi och hon blev professor i ämnet 1904. Hon såg att de utvecklingsstörda barnen gjorde stora framsteg med de sinnestränande materialen och började fundera över vad som skulle hända om friska barn fick arbeta med dem. Hon blev så småningom ombedd att starta en förskola i ett av Roms slumområden och 1907 öppnade hon “Casa dei Bambini”. Dit kom 50 blyga och rädda barn som utvecklades så bra att man kallade dem “de nya barnen”.

Maria Montessori insisterade på att det var barnen som visade henne vägen. Hon var en av de första som respekterade barnen som egna, särartade individer. Hon jämförde barnen med olika plantor, en de behöver mer näring och andra mindre, en del mer vatten andra mindre, en del mer ljus andra mindre. Varje organism måste få det den behöver vid rätt tillfälle för att hjälpa och stödja dess utveckling.

Hon upptäckte att barnen hamnade i koncentration när de arbetade med materialen för att de arebtade med något de ville ha. De repeterade och förfinade sina rörelser, de blev gladare och fick självförtroende. Föräldrarna till barnen ville att de även skulle lära sig läsa och skriva och därför tog hon fram sådant material, som t.ex. sandpappersbokstäver.

Maria Montessori startade fler förskolor och lågstadieskolor, både i och utanför Italien. När Mussolini tog makten i Italien ville han använda hennes pedagogik till att indoktrinera barnen, men hon ville att de skulle bli starka individer som kunde tänka själva. Hon blev då tvungen att fly till Spanien, som sedan också blev en diktatur, och hon flyttade då till Amsterdam. 1938 reste hon till Indien och blev tvungen att stanna där till kriget var slut.

Pedagogiken i korthet

Praktiska livet

_DSC7038

Sinnestränande

Naturen har gett oss människor fem sinnen; syn, känsel, smak, lukt och hörsel. Det lilla barnet är inte bara intresserad av ett föremål som sådant, utan även av föremålets kvalitet; hård, mjuk, färg, form, vikt, smak osv. Genom att se, känna, lyssna, smaka och lukta vidgar barnet sin kunskap om föremålen. Som vuxen kan vi t.ex. komma ihåg en smak eller lukt som vi upplevt som barn och göra vissa associationer eller minnas en viss händelse.

Maria Montessori fick många uppslag från Itards och Séguins arbeten. Med hjälp av dem utarbetade hon sensoriskt material för utvecklingsstörda barn och upptäckte att de utvecklades med hjälp av dessa. Då hon provade dessa material på normala, yngre barn fann hon att det hjälpte dem att utvecklas bättre. Syftet med det sensoriska materialet är att hjälpa barnet att får ordning på alla intryck som tidigare absorberats och underlätta övergången från det materiella till det abstrakta intellektuella. Materialet ger barnet den konkreta kunskapen som blir basen för dess framtida abstraktioner.

Barnet är först redo för det sensoriska materialet när det har arbetat med det praktiska livets övningar och skapat en utgångspunkt för självdisciplin och självförtroende och förstår vad en hel aktivitetscykel (ta fram, utföra en hel aktivitet, avsluta, återställa) innebär.

Språk

 

Matematik

_DSC7110

Kultur

_DSC7102